måndag 10 november 2008
Let´s go negative
Bland det fulaste man kan göra i en kampanj är enligt många att köra negativa budskap om sin motståndare. Själv håller jag inte riktigt med om det. Ibland måste man upplysa om vad motståndaren faktiskt gör, sannolikheten att motståndaren själv ska göra det är ju minimal. I alla andra val uppskattar vi i vår konsumentroll, att få reda på produkter och tjänsters negativa sidor. Skillnaden mot ett politiskt val är inte särskilt stort. Men, man bör hålla sig till de politiska och inte attackera personen.
Senatsvalet i North Carolina är ett bra exempel. Republikanen Elisabeth Dole var sittande senator och borde ha en ganska enkel resa mot den demokratiska utmanaren Kay Hagan. Men, efter en ordentlig genomgång av Dole's insatser visade det sig att hon var en av de minst effektiva senatorerna, röstade med George W Bush samt att hon sällan var i North Carolina. Ganska viktiga saker att få fram.
Utifrån detta tog den demokratiska senatskampanjkommitten (DSCC) fram ett antal TV-spotar:
Dole körde också negativa reklamspotar. Men den som visas nedan saknar humor och är ett rent presonangrepp.
Och Kay Hagans svar:
And the verdict? Kay Hagan vann med 53 procent mot Doles 44 procent.
Senatsvalet i North Carolina är ett bra exempel. Republikanen Elisabeth Dole var sittande senator och borde ha en ganska enkel resa mot den demokratiska utmanaren Kay Hagan. Men, efter en ordentlig genomgång av Dole's insatser visade det sig att hon var en av de minst effektiva senatorerna, röstade med George W Bush samt att hon sällan var i North Carolina. Ganska viktiga saker att få fram.
Utifrån detta tog den demokratiska senatskampanjkommitten (DSCC) fram ett antal TV-spotar:
Dole körde också negativa reklamspotar. Men den som visas nedan saknar humor och är ett rent presonangrepp.
Och Kay Hagans svar:
And the verdict? Kay Hagan vann med 53 procent mot Doles 44 procent.
fredag 7 november 2008
Josh tillbaka som chief of staff...
I Vita Huset blir Josh Chief of staff när president Santos sätter ihop sitt team. Santos som lär vara en karaktär som bygger på Barack Obama. I verkligheten blir Rahm Emanuel nu Chief of staff, en man som under sin tid i Vita Huset var känd som en bright kid med vassa armbågar. Frågab är väl om inte Josh bygger lite på denne Rahm Emanuel. Frågan är väl då vilka övriga figurer bygger på? Förslag?
Vardagen börjar återvända lagom till helgen
Nyheterna är inte längre dominerade av presidentvalet. Den ekonomiska krisen puttar ut det politiska spelet. President Elect Obama tvingas in i rollen som president innan han svurits in (vilket sker vid 12.00 den 12 januari). Under en 20 minuter lång presskonferens svarade han på alla frågor kort och tydligt. De jag pratat med uttrycker ofta något i stil med att det är skönt att ha en president som utstrålar intelligens (undersförstått... ja ni förstår nog).
Utanför hotellrummet spelar en saxofonist och ljudet från gatan letar sig in genom fönstret tillsammans med doft av stekt kött. Jag har hemlängtan. Jag är lite trött på vatten som smakar klor, Coca Cola som smakar klor eftersom de blandas ut med kranvatten, trött på att behöva räkna ut dricks och aldrig bli riktigt klok på ifall serveringen går ut i köket och hatar eller hånar mig. Scotty! Beam me home...
Utanför hotellrummet spelar en saxofonist och ljudet från gatan letar sig in genom fönstret tillsammans med doft av stekt kött. Jag har hemlängtan. Jag är lite trött på vatten som smakar klor, Coca Cola som smakar klor eftersom de blandas ut med kranvatten, trött på att behöva räkna ut dricks och aldrig bli riktigt klok på ifall serveringen går ut i köket och hatar eller hånar mig. Scotty! Beam me home...
torsdag 6 november 2008
Socialdemokraterna i Örebro en inspiration för Barack Obama
År 2000 genomfördes ett utvecklingsprojekt inom socialdemokraterna i Örebro län. Man förutsåg motstånd inom organisation och döpte projektet lite ironiskt till "det går aldrig". Detta ska givetvis uttalas på den omisskänliga örebordialekten. Barack Obama måste ha förstått ironin i detta och översatt det till "yes we can".
;-)
;-)
onsdag 5 november 2008
Obama lär sig av Allan Larsson
Inför den ekonomiskpolitiska debatten 1992 (tror jag) hade Allan Larsson tänkt till. Han hade kommit fram med en briljant formulering. Den dåvarande borgerliga regeringen menade att man måste acceptera hög arbetslöshet, medan socialdemokraterna hade åsikten att man måste bekämpa den med politiska medel. Allt detta sammanfattade Allan i slagorden "de säger att det inte går, vi säger visst går det". Översatt till engelska "they say it can't be done, but yes we can". Nu sexton år senare har Obama hittat detta svenska guldkorn och gjort det till sin slogan. Yes we can.
Kan någon annan göra om Obamas kampanj?
Krävs det en karismatisk ledare, en historisk usel president och en bråddjup ekonomisk kris för att driva en kampanj som Obama gjort? De flesta prathuvuden på TV verkar mena det. Jag tror att de i de stora dragen har fel:
Obamas kampanjledning var ovanligt tajt. Det var inte enbart kunniga kampanjmakare, de var också kampanjmakare som fungerade tillsammans som en enhet. Normalt brukar det vara fullt av konflikter i valledningarna ("...a bunch of brilliant egos promoting themselves" som en konslut uttryckte det på TV). Jag tror att det finns en hel del att lära och kopiera i detta även för mitt parti hemma i Svedala.
Att bygga upp en stor grupp av personer som bidrar med mindre belopp (kanske så låga som 25 kronor) och som sedan kan hjälpa till i valarbetet kan fler kampanjer göra. Det går också att arbeta med dessa och göra dem delaktiga i det politiska arbetet. Att Obama ska fortsätta använda sina supportrar i det dagliga politiska arbetet är alla överens om, det ska bli spännande att se hur detta görs. Men även detta kan partier som vill bredda det politiska engagemanget kopiera.
Att ta fram ett budskap som håller och sedan hålla fast vid det kan alla göra. Det handlar om att göra sin hemläxa med undersökningar, samtal med väljare och analys av det politiska läget. Det kan alla göra.
Kort sagt. Yes we can.
PS. Alla valnätter behöver inte vara en "perfekt storm". Oftast räcker det med att vinna valet.
Obamas kampanjledning var ovanligt tajt. Det var inte enbart kunniga kampanjmakare, de var också kampanjmakare som fungerade tillsammans som en enhet. Normalt brukar det vara fullt av konflikter i valledningarna ("...a bunch of brilliant egos promoting themselves" som en konslut uttryckte det på TV). Jag tror att det finns en hel del att lära och kopiera i detta även för mitt parti hemma i Svedala.
Att bygga upp en stor grupp av personer som bidrar med mindre belopp (kanske så låga som 25 kronor) och som sedan kan hjälpa till i valarbetet kan fler kampanjer göra. Det går också att arbeta med dessa och göra dem delaktiga i det politiska arbetet. Att Obama ska fortsätta använda sina supportrar i det dagliga politiska arbetet är alla överens om, det ska bli spännande att se hur detta görs. Men även detta kan partier som vill bredda det politiska engagemanget kopiera.
Att ta fram ett budskap som håller och sedan hålla fast vid det kan alla göra. Det handlar om att göra sin hemläxa med undersökningar, samtal med väljare och analys av det politiska läget. Det kan alla göra.
Kort sagt. Yes we can.
PS. Alla valnätter behöver inte vara en "perfekt storm". Oftast räcker det med att vinna valet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)